Kjell-Olof Feldt är död.
Han blev 93 år gammal.
Dagens industri 9 januari 2025
Superdevalvering och fastighetskris; Rosornas krig
Det började med den så kallade superdevalveringen och slutade med grundstenarna till 1990-talskrisen.
Däremellan hände mycket under Kjell-Olof Feldts tid som finansminister.
Det bestående arvet är att det var under honom som avregleringen av den svenska ekonomin påbörjades.
Viktor Munkhammar Dagens industri 9 januari 2025
1982 utsågs han till finansminister. Sedan blev Kjell-Olof Feldt en av de stora, jämförbar med 1870-talets Johan August Gripenstedt eller 1930-talets Ernst Wigforss.
Den objektivt mest framgångsrika finansminister Sverige har haft – läromästaren Gunnar Sträng – frigjorde sig Kjell Olof Feldt snabbt ifrån.
Sträng hade fått ordförandeposten i Riksbanken som reträttplats, och satt där och höll emot alla propåer om uppluckrade regler för bankernas utlåning.
Feldt var övertygad om att nya tag krävdes. I oktober 1985 ledde Sträng sitt sista möte i Riksbanken. I november tryckte Feldt och kompanjonerna Dennis och Åsbrink – en trio som nu saknade motvikt – igenom en omfattande avregleringen av bankernas kreditgivning.
När Kjell-Olof Feldt tillträdde som finansminister var den svenska finansmarknaden en av de hårdast reglerade i världen.
Kredit- och valutaregleringar, en del kvar sedan kriget. Inga pengar fick föras över gränsen utan Riksbankens tillstånd.
Företagen hade svårt att finansiera sig. Börsen var pytteliten och nedtryckt. Nyemissioner gick knappt att göra.
Feldts viktigaste insats var att han satte fart på avregleringen av denna socialistiska och illa fungerande politik.
Därmed bäddade han för att Sverige i dag har Europas bäst fungerande finansmarknad, med uppemot tusen noterade bolag, sjudande affärsmannaskap och många teknikföretag.
Vid sin sida på 1980-talet hade han bland annat Bengt Dennis, känd som kallblodig Riksbankschef, och Erik Åsbrink, skatteminister när skattesystemet lades om 1990
Den nya S-regeringen gjorde en mycket stor devalvering, 16 procent, när den tillträdde.
Tanken var att kronfallet skulle sätta fart på företagens vinster efter 1970-talets djupa kris, och därmed finansiera deras fortsatta tillväxt.
1985 avreglerades bankernas utlåning. Då släppte alla spärrar.
Börsen rusade (tusen procent på 1980-talet), LO-chefen häcklade finansvalpar, ekonomin skenade och Feldts partikamrater, de som lovat hålla igen när devalveringen planerades, svek. Inom socialdemokratin utbröt rosornas krig.
1991 blev det djup finanskris. Vändningen kom inte förrän i november 1992 när kronan släpptes fri och sjönk med 25 procent.
Ledare:Torun Nilsson DI 10 januari 2025
Novemberrevolutionen i Sverige 1985 - den okända statskuppen
Det misstag vi gjorde var att inte släppa valutan samtidigt
Vi trodde dessutom att bankerna skulle vara redo för att leva i en fri marknadsmiljö, men det var de inte
Kjell-Olof Feldt intervjuad om sin nya bok "En kritisk betraktelse av socialdemokratins seger och kris", Albert Bonniers förlag
Dagens Industri 21 april 2012
Stig Malm svor och skrek uppe i LO-borgen. Feldt fnissade och fortsatte. I tidningarna kallades följetongen för rosornas krig.
Det stora sveket blev ändå genom memoarboken ”Alla dessa dagar”
Mitt i i valrörelsen 1991, publicerade sedan Feldt den uppriktiga och något bittra uppgörelsen med sitt parti i bokform.
Torbjörn Nilsson SvD 10 januari 2025
Jag /Feldt/ var emellertid tvungen att försöka fånga hans uppmärksamhet åtminstone en kort stund för ett viktigt meddelande.
Riksbanken ville nämligen inom kort avlägsna de sista resterna av regleringarna på kreditmarknaden. Det som nu fanns kvar var det s k utlåningstaket för banker, finansbolag och bostadsinstitut
Men den politiska innebörden var solklar: det betydde att socialdemokratin efter decenniers segt motstånd överlämnade en av sina mest symbolfyllda bastioner för styrning av den svenska ekonomin till marknadskrafterna.
Även om styrningen under senare år varit just symbolisk kunde det ändå tolkas som en stor eftergift åt den nyliberala ideologi, som vi socialdemokrater under många år ägnat så mycken kraft åt att bekämpa.
Olof gick högst motvilligt med på att låta sig placeras i en soffa i ett rum utanför möteslokalen för att lyssna på vad jag hade att säga.
Jag gjorde mig viss möda med att försöka förklara, inte bara varför det var ekonomiskt rationellt att slopa regleringen, utan också varför det skulle kunna tolkas som det slutliga steget i en ideologisk reträtt, låt vara att den pågått i flera år.
Olof såg allt mer irriterad och störd ut ju mer jag lade ut texten. Han uttryckte sin olust också med sitt kroppsspråk - han vände sig mer och mer bort från mig där han satt i sin soffa.
Men just som jag började tro att han tänkte säga nej till hela idén reste han sig och sade: Gör som ni vill. Jag begriper ändå ingenting.
Varpå han återgick till att grubbla över sina egna bekymmer. Det var faktiskt enda gången jag hört Olof Palme göra en sådan deklaration. Jag måste tillstå att jag aldrig känt mig så ensam under min tid som finansminister.
- Även om socialdemokratin i sin praktiska politik har accepterat alla väsentliga element i kapitalismen och varken har möjlighet eller vilja att avskaffa systemet, så spelar den antikapitalistiska agitationen en stor roll för arbetarrörelsens sociala funktion.
Så lyder Kjell-Olof Feldts redan klassiskt blivna ord, hämtade ur boken "Samtal med Feldt" av Berndt Ahlqvist & Lars Engqvist.
"Frihet åt kapitalet"
Det finns delade meningar om huruvida fria kapitalrörelser av det slag som skulle komma till stånd utan en valutareglering bör kombineras med fast växelkurs eller om fria kapitalrörelser förutsätter en flytande valuta, där även växelkursen sätts av marknaden.
Vid en fast växelkurs (fast i den meningen att den bara ändras när regeringen devalverar) skulle spekulanterna få hela vinsten vid en devalvering, medan Riksbanken skulle stå för kursrisken, något som från allmän utgångspunkt inte vore någon fördel.
Ledare i Svenska Dagbladet 1985-06-27 skriven av Rolf Englund
Tillbaka till Rolfs länktips 12 januari 2025
Kommentarer