Peggy A Flapper In Hollywood av Carina Beckerman

Eftersom jag har äran att vara en av Carinas 849 vänner på Facebook kollade jag upp boken.

Den är på engelska och har världen som marknad.

Inte visste jag var en Flapper var. Så jag kollade på Wikipedia och körde det genom Google Translate och fick med vissa justeringar fram följande:

Flapper var en subkultur av unga västerländska kvinnor på 1920-talet som bar korta kjolar (knähöjd ansågs kort under den perioden), guppade (?) håret, lyssnade på jazz och visade sitt förakt för vad som då ansågs vara acceptabelt beteende. Flappers sågs som fräcka för att ha på sig överdrivet mycket smink, dricka alkohol, röka cigaretter offentligt, köra bil, behandla sex på ett avslappnat sätt och på annat sätt strunta i sociala och sexuella normer.

Ah, ännu en bok om feminism tänkte jag. Men det lät samtidigt lite lockande så jag läste boken.

Det var ingen feministbok. Det visade sig dessutom vara två böcker.

En om Peggy, som visade sig vara  Margaret Mitchell, hon som skrev Borta med vinden, 'Gone With the Wind'. På ett mycket skickligt sätt har författaren fått det att låta som om det verkligen är Margaret Mitchell som berättar om livet i Södern och sitt liv. Jag kan dock föreställa sig att de som känner Carina lite närmare här och där kan undra när det är MM som berättar och när det är Carina.

Den dominerande storyn är det amerikanska inbördeskriget, livet i Södern före det, under kriget och livet i Södern efter det. Research-arbetet bakom är imponerande. Historiker av facket delar säkert den uppfattningen.

Livet före inbördeskriget förefaller ha varit trevligt om man var rik och av god familj.  Det var inget konstigt att ha slavar. Det hade alla. Även människor som inte ansågs grymma. Sådan var tidsandan. 

Tidsandans kraft är stor, brukar jag tjata om och det är lätt att tro att man lever i verkligheten när man i själva verket bara lever i dagens tidsanda.

Boken handlar om en viss tid. Precis som man måste sätta punkt måste man ha en början. Man kan dock sakna den franska bakgrunden till Sydstaterna. 

Fransmän och engelsmän kämpade länge om vilka som skulle dominera Amerika. När den franske upptäcktsresande Robert Cavelier de La Salle hittade vägen mellan de stora sjöarna i norr och mexikanska golfen i söder år 1682 döpte han området till Louisiana, efter Ludvig XIV av Frankrike.  


Som barn fick man vid läsning av Den Siste Mohikanen lära sig att Uncas, som väl alla mohikaner, var ädel och tapper och kämpade med engelsmännen mot fransmännen och deras allierade, de svekfulla och blodtörstiga Huronerna.

I boken kan man läsa om den mest berömda repliken i filmhistorien.

"Frankly, my dear, I don't give a damn" is a line from the 1939 film Gone with the Wind starring Clark Gable and Vivien Leigh. The line is spoken by Rhett Butler (Gable), as his last words to Scarlett O'Hara (Leigh), in response to her tearful question: "Where shall I go? What shall I do? This line is slightly different in Margaret Mitchell's 1936 novel Gone with the Wind, from which the film is derived: "My dear, I don't give a damn." (Wikipedia)

Högt på listan över icke-värdelöst vetande återfinner man i boken källan till den repliken.

Margaret Mitchell, liksom många andra av hennes samtida flappers, hade ett antal mer eller ofta mindre väl valda partners, med eller utan vigslar. Han hette Berrien, en som hon gifte sig med, som visade sig vara både alkoholist och våldsam. De bestämde sig för skilsmässa och enligt boken sade han faktiskt."My dear, I don't give a damn." 

Nu vet vi det.

Enligt boken var alkoholism och misshandel vanligt förekommande i Södern liksom i den filmvärld som bok nr 2 handlar om - Hollywood från början till 1939 då Borta med vinden hade premiär. 

Där beskrivs ingående bland andra Mary Pickford, Couglas Fairbanks, Charlie Chaplin, Greta Garbo, Humphrey Bogart, Erroll Flynn och Marlene Dietrich.

Före 1934 och The Hays Code var amerikanska filmer inte alls så pryda. Sedan blev det mera som Doris Day.

Boken torde vara ett måste för alla som gillar filmhistoria och för dem som vill veta mer om Söderns historia.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Niklas Ekdal, bunkergängets apologet

Röd Öppning - Red Opening

Tickande bomben i Heimstaden AB