Italiens kris kommer i ett plågsamt ögonblick för euroområdet

 Två kritiska mekanismer som behövs för att hålla euroområdet på vägen är i fara.

Utsikten till en hård höger-euroskeptisk allians i Rom - det vill säga återgången till demokrati efter Draghi-illusionen - komplicerar avsevärt Europeiska centralbankens ansträngningar att utarbeta ett alternativt skuldskydd för södra Europa när köpen av QE-obligationer avslutas denna vecka .

Det försvårar likaså ansträngningarna från Bryssel att förvandla fonden för pandemiåterhämtning på 800 miljarder euro till en permanent finansiell enhet som kan stödja den monetära unionen.

Bedövade investerare har varit villiga att förbise EU:s misslyckande med att leverera den utlovade bankunionen, och dess misslyckande med att ta itu med vare sig "undergångsslingan" mellan suveräna banker eller eurosystemets finanspolitiska inkonsekvens.

De har tolererat ett hopp i Italiens skuldkvot till 151 procent

Siffrorna inkluderar inte Bank of Italys Target2-skulder inom ECB:s betalningssystem, som har nått rekord på 628 miljarder euro, nästan 30 procent av Italiens BNP.

Thomas Mayer, Deutsche Banks före detta chefsekonom och författare till Europe’s Unfinished Currency.

Fru Lagarde har i flera månader kämpat för att koka ihop en anti-spridningsanordning för Italien som inte så tydligt bryter mot Maastrichts no-bail-out-klausul, och som har tillräckligt med förutsättningar för att blidka tyskledda hökar.

Det finns redan en mekanism som gör jobbet: räddningsfonden för euroområdet (ESM), men ingen kommer att använda den eftersom den kommer på stränga villkor och kräver förbundsdagens demokratiska samtycke.

Det betyder att Italiens obligationsräntor kan stiga till smärtsamma nivåer innan de når tröskeln för ECB:s intervention.

Det politiska landskapet i Europa är inte längre vad det var i november förra året när Macron och Mr Draghi undertecknade Quirinale-fördraget

Berlin gräver i hälarna. Den har blockerat ett biståndspaket på 9 miljarder euro till Ukraina eftersom Bryssel vill samla in pengarna genom gemensam EU-lånegivning. Kommissionen försöker använda Ukrainakrisen för att främja finanspolitisk integration genom Monnet-metoden för krypning.

Det som i slutändan avgör eurons öde är inte om Italien väljer att lämna: det är om Tyskland en dag väljer att lämna.

Ambrose Evans-Pritchard Telegraph 19 juli 2022

Italy's crisis comes at an excruciating moment for the eurozone

Two critical mechanisms needed to keep the eurozone on the road are in jeopardy. 

The prospect of a hard right eurosceptic alliance in Rome - that is to say, the return to democracy after the Draghi illusion - greatly complicates efforts by the European Central Bank to devise an alternative debt-shield for southern Europe as QE bond purchases end this week.

It equally complicates efforts by Brussels to turn the €800bn pandemic recovery fund into a permanent fiscal entity able to buttress monetary union.

Anaesthetised investors have been willing to overlook the EU’s failure to deliver the promised banking union, and its failure to tackle either the sovereign-to-bank “doom loop” or the fiscal incoherence of the euro system.

They have tolerated a jump in Italy’s debt ratio to 151pc 

The figures do not include the Bank of Italy’s Target2 liabilities within the ECB’s payments system, which have reached a record €628bn, almost 30pc of Italian GDP.

Thomas Mayer, Deutsche Bank’s ex-chief economist and author of Europe’s Unfinished Currency.

Mrs Lagarde has for months been struggling to concoct an anti-spread device for Italy that does not violate Maastricht's no bail-out clause too obviously, and which has enough conditions to placate German-led hawks.

There is already a mechanism that does the job: the eurozone bail-out fund (ESM), but nobody will use it because it comes on stringent terms and requires the democrat assent of the Bundestag.

It does mean that Italy’s bond yields could rise to painful levels before reaching the threshold of ECB intervention.

The political landscape of Europe is no longer what it was last November when Mr Macron and Mr Draghi signed the Quirinale Treaty

Berlin is digging in its heels. It has blocked a €9bn aid package for Ukraine because Brussels wants to raise the money by joint EU debt issuance. The Commission is trying to use the Ukraine crisis to advance fiscal integration by the Monnet method of creepage.

What ultimately determines the fate of the euro is not whether Italy chooses to leave: it is whether Germany one day chooses to leave.

Ambrose Evans-Pritchard Telegraph 19 July 2022

Italy’s crisis comes at an excruciating moment for the eurozone (telegraph.co.uk)