De coronapengar som ska strös över de hjälpbehövande har egentligen Italien som adressat

ett land som alldeles på egen hand skulle kunna störta euron i fördärvet och omgående dra med sig andra i Sydeuropa så att den raskt förvandlas till en skvalpvaluta alla vore lockade att försöka ta sig ur. 

Vad som då blir kvar av EU vore snart en mer teoretisk än praktisk fråga.

Till sist lyckades Mitterrand se till att priset för återföreningen blev att tyskarna tvingades dela valuta med andra européer: så var man ombord på det tyska tåget, både som passagerare och bromsare. Helmut Kohl, då segerrusig och en övertygad europé, gick med på att offra D-marken, det finaste familjesilver tyskarna hade.

Paris har fått sin vilja fram. Tyskarna ska fylla på den italienska tanken i förhoppningen att det ska kickstarta Italiens ekonomi. 

Men varför skulle det gå nu när det inte gått förr? 

Richard Swartz DN 24 juli 2020



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det svänger fort på räntemarknaden

Fjolåret blev strålande för flera av de största fondbolagen