Englund

Kan man undvika recession i USA när man måste minska importen med 600 miljarder dollar? Rolf Englund på Nationalekonomiska Föreningen 30/11 2004 Tänk vad tiden går. Plus ça change, plus c’est la même chose (ungefär "ju mer saker och ting förändras, ju mer förblir de som de var") Jag sade då bland annat: - Jag har länge oroat mig för dollarn och underskottet i USA:s handelsbalans. Men jag blev i dag ändå mera oroad när Klas Eklund - en av vårt lands skickligaste ekonomer - sade sig inte veta vad man bör göra åt saken. Om inte Klas vet, vem vet då? Jag vill fästa uppmärksamheten på årtalen 1982 och 1992 i Klas första diagram över det amerikanska handelsunderskottet. Det visar att dessa märkesår i svensk ekonomisk politik var de enda år som USA hade balans i sin utrikeshandel. Länk till hela inlägget med mera

Finanspolitiska rådet är en myndighet som bildades den 1 augusti 2007. Rådets uppgift är att göra en oberoende granskning av regeringens finanspolitik. Rådet består av åtta ledamöter. Lars Calmfors är ordförande och bland ledamöterna återfinns Karolina Ekholm, Per-Ola Eriksson och Erik Åsbrink. - Vilken roll bör finanspolitiken spela för stabiliseringen av konjunktursvängningar? Det var den fråga som ställdes på seminariet den 29 januari 2008. Svaret var nog egentligen "ingenting", vilket överensstämmer med den senaste versionen av den etablerade visheten. Nja, inte den allra senaste. Arrangörerna hade otur med timingen. Evenemanget kom bara någon eller några dagar efter det amerikanska stimulanspaketet på 150 miljarder dollar och efter det att ingen mindre än chefen för IMF hade efterlyst större budgetunderskott, något som IMF inte brukat göra. Till yttermera visso hade det senaste numret av The Economist, daterad 24 januari 2008, en artikel om att det är inte längre lika in

Tänk om Alan Greenspan har rätt? I november sade han att den avgörande frågan som hela subprime-problemet - och därmed hela det internationella finansiella systemet - beror på, är om det blir möjligt att bli av med ett överskott av 200.000-300.000 lediga bostäder. ("The critical issue on the whole subprime, and by extension, the international financial system rests very narrowly on getting rid of probably 200,000-300,000 excess units in inventory," sade Alan Greenspan, enligt CNN 2007-11-06.) Det olycksbådande diagrammet är från Tim Iaconon och hans blog The Mess That Greenspan Made. Marknadsvärdet på de amerikanska bostäderna sägs vara 23 triljoner dollar, enligt John Makin hos Timbros storasyster American Enterprise Institute. Några länkar: Tim Iaconos diagram Alan Greenspan John Makin Klickbart diagram: värdet av den amerikanska bostadsstocken "The economy, stupid," Phrase, coined by Clinton campaign strategist James Carville, Wikipedia

Den nu aktuella bank-krisen, benämnd Subprime, aktualiserar några av den ekonomiska vetenskapens eviga frågor. Vad skall man göra när recession, för att inte tala om depression, hotar? Skall man stimulera som Keynes eller strama åt som Hoover sades ha gjort i den amerikanska depressionens inledningsfas. Fast Hoover-dammen var ju inget dåligt beredskapsarbete...  Den Österrikiska skolan, med Hayek i spetsen, brukar hävda att krisen måste ha sin gång. Man skulle kanske kunna förklara deras synsätt med Ensamma Mamman contra villaägarna.  Om uppgången före kraschen skedde genom våldsamt stegrade barnbidrag skulle de ha lett till att ensamma mamman skyndade till Lindex och köpte nya byxor till sina barn. Det hade lett till att antalet byxaffärer och deras anställda hade ökat.  Om uppgången före kraschen i stället hade berott på stigande villapriser förorsakade av lägre räntor hade det lett till att villaägarna känt sig, och varit, rikare och spenderat sina pengar på nya segelbåtar och

Bush sade inte bokstavligen att "We are all Keynesians again", men det måste väl i alla fall vara innebörden av det stimulanspaket på 140-150 miljarder dollar som han föreslog för att förhindra en recession, eller något ännu värre, som börjar på bokstaven D. I Sverige var Keynes först allas sjävklara idol och sedan, när sänkta skatter var målet för alla nyliberaler, allas om inte hatobjekt så i alla fall förlöjligandeobjekt. Med sänkta skatter, eller nu senare, sänkt a-kassa, skulle man få fart på hjulen. Ja, så här i efterhand så låter det otroligt, men så var det. Man hade glömt att tillgång och efterfrågan, just det, efterfrågan, är grundläggande begrepp inom nationalekonomin. Anders Borg, regeringens inte bara klarast lysande stjärna, utan enda lysande stjärna, förundrades över svenska ekonomers keynesfobi i Ekonomisk Debatt nr 7 2003. Den ekonomiska debatten handlar till häpnadsväckande stor del om huruvida och vilken vecka som Fed skall höja eller sänka räntan, med

Hans Zetterberg har i ett fascinerande papper tagit upp vad som kallas "Dunbar's Number", att vi människor förefaller kunna känna igen 150 personer. Det var storleken på en enhet inom den romerska armén och det var fortfarande under Andra Världskriget storleken på ett kompani. Kanske det kan förklara det stora - och annars svårförståeliga - intresset för Paris Hilton och andra kändisar? I den gamla byn hade vi människor kontakt med 150 personer och utbytte sannolikt information, skvallrade, om dessa med de andra 149 personerna i vår gemenskap. I dagens Global Village har vi tagit med kändisarna i vår gemenskap. Hans Zetterbergs artikel, med länkar Global Village at Wikipedia