Svenska Dagbladet åter i EMU-debatten!
Heder åt Dagens Nyheter som i alla fall skriver om eurokrisen. Svenska Dagbladet tiger som vanligt, skrev jag på denna blog den 11 juni.
Svenska Dagbladets insatser har mest bestått i att rekommendera "lugnade tigerbalsam".
Men kanske skall man vara tacksam för att SvD i alla fall tiger i stället för att skriva krystade Ja-sägarartiklar om EMU. Bara det är kanske ett framsteg, undrade jag.
Svenska Dagbladet har i dag den 17 juni tagit till orda genom sin ledarskribent Gustaf Almkvist.
Slutsatsen i ledaren om Grekland är att "Ännu kan det faktiskt sluta lyckligt", en ovanlig men därför kanske intressant uppfattning.
Orden euro och EU saknas helt i analysen. Det som sägs om EMU är att högerpartiet Ny demokrati aktivt arbetar emot reformerna /RE:nedskärningarna/, trots att de egentligen är klassisk högerpolitik. ND har också en stor del av skulden för att Grekland utnyttjade EMU-medlemskapet och högkonjunkturen under början av 2000-talet till expansioner av den offentliga sektorn som landet egentligen inte hade råd med.
Strukturreformerna är bra anser SvD "oavsett om de på sikt klarar av att blåsa tillräckligt liv i landet för att vända den ständigt stigande statsskuldskurvan".
Men avsikten med reformerna/nedskärningarna är väl just att "att blåsa tillräckligt liv i landet för att vända den ständigt stigande statsskuldskurvan" och därmed återupprätta Greklands kreditvärdighet?
Annars är ju alla det grekiska folkets uppoffringar förgäves.
SvD-ledaren undviker nogsamt att sätta in Greklands situation i ett större EMU-perspektiv. Det handlar ju inte bara om Grekland, som alla vet, nog även SvDs ledaravdelning, utan även om Irland, Portugal, Spanien och ytterst om hela Euro-experimentet.
SvD-ledaren behandlar den grekiska krisen som enbart ett statsfinansiellt problem. Detta trots att det är medlemskapet i EMU som gör det omöjligt för Grekland att göra det Sverige till slut tvingades göra 1992, genom en växelkursförändring ersätta bortfallande inhemsk efterfrågan med efterfrågan från utlandet.
Dåvarande statsministern, vår nuvarande utrikesminister, Carl Bildt, har berättat:
- Jag var statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det var delvis en konsekvens av att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag.
- Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen av ekonomisk politik och Europapolitik
Att det inte bara handlar om Grekland är uppenbart för envar som vill förstå. Det vill inte SvD. Tidningen vill inte eller törs inte kritisera EMU eftersom ett EMU-medlemskap står på Alliansregeringens önskelista.
Att det inte bara handlar om Grekland framgår av att EU:s räddningsfond för krisländer måste byggas ut kraftigt, enligt vad Nout Wellink, styrelseledamot i ECB, sade i går.
EU:s kommande permanenta räddningsfond är tänkt att innehålla 750 miljarder euro, nästan 7 000 miljarder svenska kronor, men Nout Wellink säger nu att fonden bör dubbleras, upp till 1 500 miljarder euro, eller runt 14 000 miljarder kr.
14 000 miljarder är mycket pengar. Och dom som skall räddas inte det grekiska folket utan de banker, företrädesvis i Frankrike och Tyskland, som har varit dumma nog att låna ut alldeles för mycket till Grekland.
Läs mer här
Det var väl ändå bra att SvD efter lång tid nu återkommit till EMU-debatten.
Då kan man nämligen se hur svaga tidningens argument är.
Svenska Dagbladets insatser har mest bestått i att rekommendera "lugnade tigerbalsam".
Men kanske skall man vara tacksam för att SvD i alla fall tiger i stället för att skriva krystade Ja-sägarartiklar om EMU. Bara det är kanske ett framsteg, undrade jag.
Svenska Dagbladet har i dag den 17 juni tagit till orda genom sin ledarskribent Gustaf Almkvist.
Slutsatsen i ledaren om Grekland är att "Ännu kan det faktiskt sluta lyckligt", en ovanlig men därför kanske intressant uppfattning.
Orden euro och EU saknas helt i analysen. Det som sägs om EMU är att högerpartiet Ny demokrati aktivt arbetar emot reformerna /RE:nedskärningarna/, trots att de egentligen är klassisk högerpolitik. ND har också en stor del av skulden för att Grekland utnyttjade EMU-medlemskapet och högkonjunkturen under början av 2000-talet till expansioner av den offentliga sektorn som landet egentligen inte hade råd med.
Strukturreformerna är bra anser SvD "oavsett om de på sikt klarar av att blåsa tillräckligt liv i landet för att vända den ständigt stigande statsskuldskurvan".
Men avsikten med reformerna/nedskärningarna är väl just att "att blåsa tillräckligt liv i landet för att vända den ständigt stigande statsskuldskurvan" och därmed återupprätta Greklands kreditvärdighet?
Annars är ju alla det grekiska folkets uppoffringar förgäves.
SvD-ledaren undviker nogsamt att sätta in Greklands situation i ett större EMU-perspektiv. Det handlar ju inte bara om Grekland, som alla vet, nog även SvDs ledaravdelning, utan även om Irland, Portugal, Spanien och ytterst om hela Euro-experimentet.
SvD-ledaren behandlar den grekiska krisen som enbart ett statsfinansiellt problem. Detta trots att det är medlemskapet i EMU som gör det omöjligt för Grekland att göra det Sverige till slut tvingades göra 1992, genom en växelkursförändring ersätta bortfallande inhemsk efterfrågan med efterfrågan från utlandet.
Dåvarande statsministern, vår nuvarande utrikesminister, Carl Bildt, har berättat:
- Jag var statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det var delvis en konsekvens av att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag.
- Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen av ekonomisk politik och Europapolitik
Att det inte bara handlar om Grekland är uppenbart för envar som vill förstå. Det vill inte SvD. Tidningen vill inte eller törs inte kritisera EMU eftersom ett EMU-medlemskap står på Alliansregeringens önskelista.
Att det inte bara handlar om Grekland framgår av att EU:s räddningsfond för krisländer måste byggas ut kraftigt, enligt vad Nout Wellink, styrelseledamot i ECB, sade i går.
EU:s kommande permanenta räddningsfond är tänkt att innehålla 750 miljarder euro, nästan 7 000 miljarder svenska kronor, men Nout Wellink säger nu att fonden bör dubbleras, upp till 1 500 miljarder euro, eller runt 14 000 miljarder kr.
14 000 miljarder är mycket pengar. Och dom som skall räddas inte det grekiska folket utan de banker, företrädesvis i Frankrike och Tyskland, som har varit dumma nog att låna ut alldeles för mycket till Grekland.
Läs mer här
Det var väl ändå bra att SvD efter lång tid nu återkommit till EMU-debatten.
Då kan man nämligen se hur svaga tidningens argument är.
Kommentarer