Nygammal kunskap om orsak och verkan budgetunderskott och konjunktur
Gavyn Davies har på sin blog hos Financial Times den 26 maj 2011 behandlat sambandet mellan konjunktur och statliga budgetunderskott.
- Professor Reinhart, känd från standardverket "This Time is Different", has recently summarised the key conclusion as follows:
"The main finding of our study is that the relationship between government debt and real GDP growth is weak for debt-to-GDP ratios below 90 percent of GDP. Above the threshold of 90 percent, however, median growth rates fall by 1 percent, and average growth falls considerably more. "
The 90 per cent safety limit for gross government debt has rapidly taken on the status of a “stylised fact” which has influenced public policy in a number of countries. However, like most stylised facts, this one has wobbled as it has come under increased scrutiny.
The main problem with the Reinhart-Rogoff (henceforward R-R) work is that it fails to distinguish clearly the direction of causation in the relationship between high levels of debt and GDP growth.
If GDP falls during a recession, there will be an automatic rise in the debt ratio, but this will not indicate that the recession was caused by excessive debt. Indeed, this is precisely what happened after 2008.
- The evidence on the direction of causation is a bit mixed, skriver Davies och gör en genomgång av argumenten för och emot orsak och verkan.
Read more here
Jag skrev på denna blog 2006-09-07 om en artikel av Lars Jonung som i en signerad artikel på DNs ledarsida (7/9 2006) behandlat kronkursförsvaret 1992 och den därmed sammanhängade krisen och dess efterverkningar.
Han är särskilt lämpad för detta som han då var vetenskaplig rådgivare åt dåvarande statsminister Carl Bildt och numera befinner sig i Bryssel på behörigt avstånd.
- Den främsta drivkraften bakom vår höga tillväxt är nedskrivningen av kronans värde. Denna depreciering blev följden när valutaspekulanterna tvingade Riksbanken att överge den fasta kronkursen i november 1992.
Så långt är det riktigt och viktigt men inte särskilt kontroversiellt.
Men så kommer det explosiva:
- Krisen skapade gigantiska budgetunderskott på 90-talet, en automatisk och önskvärd följd av de dåliga tiderna.
Vi tar det viktiga en gång till:
Det gigantiska budgetunderskotten var "en automatisk och önskvärd följd av de dåliga tiderna".
Det var alltså krisen som skapade budgetunderskottet. Inte tvärtom som Bildt och Wibble trodde.
Läs mer här
All detta handlar givetvis om det roligaste inom nationalekonomin, stabiliseringspolitik
- Professor Reinhart, känd från standardverket "This Time is Different", has recently summarised the key conclusion as follows:
"The main finding of our study is that the relationship between government debt and real GDP growth is weak for debt-to-GDP ratios below 90 percent of GDP. Above the threshold of 90 percent, however, median growth rates fall by 1 percent, and average growth falls considerably more. "
The 90 per cent safety limit for gross government debt has rapidly taken on the status of a “stylised fact” which has influenced public policy in a number of countries. However, like most stylised facts, this one has wobbled as it has come under increased scrutiny.
The main problem with the Reinhart-Rogoff (henceforward R-R) work is that it fails to distinguish clearly the direction of causation in the relationship between high levels of debt and GDP growth.
If GDP falls during a recession, there will be an automatic rise in the debt ratio, but this will not indicate that the recession was caused by excessive debt. Indeed, this is precisely what happened after 2008.
- The evidence on the direction of causation is a bit mixed, skriver Davies och gör en genomgång av argumenten för och emot orsak och verkan.
Read more here
Jag skrev på denna blog 2006-09-07 om en artikel av Lars Jonung som i en signerad artikel på DNs ledarsida (7/9 2006) behandlat kronkursförsvaret 1992 och den därmed sammanhängade krisen och dess efterverkningar.
Han är särskilt lämpad för detta som han då var vetenskaplig rådgivare åt dåvarande statsminister Carl Bildt och numera befinner sig i Bryssel på behörigt avstånd.
- Den främsta drivkraften bakom vår höga tillväxt är nedskrivningen av kronans värde. Denna depreciering blev följden när valutaspekulanterna tvingade Riksbanken att överge den fasta kronkursen i november 1992.
Så långt är det riktigt och viktigt men inte särskilt kontroversiellt.
Men så kommer det explosiva:
- Krisen skapade gigantiska budgetunderskott på 90-talet, en automatisk och önskvärd följd av de dåliga tiderna.
Vi tar det viktiga en gång till:
Det gigantiska budgetunderskotten var "en automatisk och önskvärd följd av de dåliga tiderna".
Det var alltså krisen som skapade budgetunderskottet. Inte tvärtom som Bildt och Wibble trodde.
Läs mer här
All detta handlar givetvis om det roligaste inom nationalekonomin, stabiliseringspolitik
Kommentarer