Hoppet är ute för EMU - Euron kollapsar i Spanien
Det är i folkpartiet inte bara Carl B Hamilton som, med Peter Wolodarskis ord, är "så förälskade i EMU-projektet att de i princip är beredda att offra vad som helst och argumentera hur som helst för att Sverige ska bli medlem".
Jan Björklund intervjuades för någon tid sedan i TV och sade att euron inte är orsaken till krisen utan är en del av lösningen.
I hans fall är det väl mindre kärlek och mer en fråga om konsultproducerad partitaktik. Men det leder i alla fall till att han är beredd att argumentera hur som helst för att Sverige ska bli medlem.
Jan Björklunds uttalande av innebörd att euron inte är orsaken till krisen utan är en del av lösningen tangerar lögnen.
Lögn är ett hårt ord. Det betyder att Jan Björklund vet att euron är en orsak till krisen och att den försvårar krisens lösning. Det är inte lätt att veta vad som är mest bekymmersamt för vår demokratis sätt att fungera, att Björklund medvetet talar mot bättre vetande eller att han inte vet hur det förhåller sig.
Jag har länge varit övertygad om att EMU kommer att spricka, likt Ormen och ERM. (En moderat landsorsredaktör skrev på sin tid att han inte förstod mycket om det här med valutor men att det lät trevligare att sina pengar i en korg än i en orm. Men han var inte partiledare.)
Men det var en artikel av den av mig flitigt citerade skribenten i Daily Telegraph,Ambrose Evans-Pritchard som fick att i dag måndagen den 31 maj bestämma mig för att sticka ut hakan och förutskicka att euron och EMU kommer att kollapsa i Spanien, nära Malagas vinstänkta redd.
Det var kanske inte så mycket som var nytt i hans artikel som man inte med lite möda hade kunnat läsa sig till på den sida där jag samlat information om och länkar till Spanien.
Men ändå. Hans artikel var en lysande klar sammanställning av fakta och samband som gör att den oundvikliga slutsatsen måste bli att hoppet för EMU är ute och kollapsen kommer i Spanien.
Spanien blev nyligen nedgraderat av Fitch i London. Men huvudpunkten i deras analys var inte det stora budgetunderskottet. Det var macrobilden.
Arbetslösheten i Spanien är redan över 20 procent.
Ungdomsarbetslösheten brukar vara kanske det dubbla.
4,6 miljoner människor går arbetslösa.
Arbetslöshetsunderstöden uppgår till hälften av budgetunderskottet.
Den spanska regeringen fick igenom sitt åtstramningspaket med en enda rösts majoritet.
Bakgrunden till krisen är att den spanska räntan, tidigare knuten till pesetan, halverades när räntan knöts till euron.
Det utlöste en våldsam byggboom. När jag för några år sedan reste med bil längs den spanska sydkusten i riktning mot Gibraltar, kunde man se att hela kusten var en enda byggarbetsplats.
År 1997 byggdes i Spanien fler bostäder än i England, Tyskland och Italien tillsammans.
En stor del av tillväxten inom euroland bestod således av spanska spekulationsbyggen finansierade med lån.
Den spanska överhettade ekonomin ledde till löneökningar som i dag har underminerat den spanska konkurrenskraften.
Hur kan man tro annat än att euron var en orsak till krisen?
Över till lösningen. Ett land med för högt kostadsläge kan, om man har en egen valuta, snabbt uppnå en förbättring genom att låta växelkursen sjunka.
Men det går inte om man är med i EMU. Då måste man ha lägre kostnadsökningar än i Tyskland och detta under lång tid.
För att uppnå detta måste landet under lång tid bedriva en hård åtstramningspolitik, men det leder till ännu högre arbetslöshet och sämre statsfinanser.
Spanien sitter fast i skuldfällan.
Det finns ingen väg ut.
Det kommer inte att vara politiskt möjligt att under långa tid framåt bedriva en hård åtstramningspolitik med stigande arbetslöshet, när över 20 procent, över fyra miljoner människor, redan i dag är utan arbete.
Dett allrahelst som en ekonomi i ett depressionslikande tillstånd leder till än högre underskott i statsfinanserna.
Lägre konsumtion ger lägre momsinkomster för staten, bland annat.
Det är samma fel som Bildt, Wibble, Mona och Göran Persson gjorde i Sverige i början på 1990-talet.
De trodde att krisen berodde på de dåliga statsfinanserna. De förstod inte att de dåliga statsfinanserna var en följd av, inte en orsak till, krisen.
Göran Persson fick sitt rykte som landets räddare av den flytande kronan, i kombination med en föga uppmärksammad vändning uppåt i dollarkursen. Både 1982 och 1992 kom USA ut ur en djup recession och dollarn vände uppåt.
Politiker över hela Europa har, som Jan Björklund, investerat mycket av sitt begränsade förtroendekapital i projektet EMU. De låter hellre sina folk lida längre än nödvändigt i stället för att medge att de har haft fel, fruktansvärt fel, om möjligheten av att ha en gemensam valuta i så stort och olikt område som Euroland.
Det behöver inte betyda att tyskarna är ett folk överlägset folken i Grekland, Italien eller Spanien.
Länderna har olika förutsättnignar och traditioner.
EMU kommer att kollapsa i Spanien. När? Ja, säg det.
Timingen är det svåra inom ekonomin. Den som, av eller annan anledning, får timingen rätt, blir rik.
Men det viktiga att inse är inte när, utan att, fullskaleexperimentet EMU kommer att gå under.
Jan Björklund intervjuades för någon tid sedan i TV och sade att euron inte är orsaken till krisen utan är en del av lösningen.
I hans fall är det väl mindre kärlek och mer en fråga om konsultproducerad partitaktik. Men det leder i alla fall till att han är beredd att argumentera hur som helst för att Sverige ska bli medlem.
Jan Björklunds uttalande av innebörd att euron inte är orsaken till krisen utan är en del av lösningen tangerar lögnen.
Lögn är ett hårt ord. Det betyder att Jan Björklund vet att euron är en orsak till krisen och att den försvårar krisens lösning. Det är inte lätt att veta vad som är mest bekymmersamt för vår demokratis sätt att fungera, att Björklund medvetet talar mot bättre vetande eller att han inte vet hur det förhåller sig.
Jag har länge varit övertygad om att EMU kommer att spricka, likt Ormen och ERM. (En moderat landsorsredaktör skrev på sin tid att han inte förstod mycket om det här med valutor men att det lät trevligare att sina pengar i en korg än i en orm. Men han var inte partiledare.)
Men det var en artikel av den av mig flitigt citerade skribenten i Daily Telegraph,Ambrose Evans-Pritchard som fick att i dag måndagen den 31 maj bestämma mig för att sticka ut hakan och förutskicka att euron och EMU kommer att kollapsa i Spanien, nära Malagas vinstänkta redd.
Det var kanske inte så mycket som var nytt i hans artikel som man inte med lite möda hade kunnat läsa sig till på den sida där jag samlat information om och länkar till Spanien.
Men ändå. Hans artikel var en lysande klar sammanställning av fakta och samband som gör att den oundvikliga slutsatsen måste bli att hoppet för EMU är ute och kollapsen kommer i Spanien.
Spanien blev nyligen nedgraderat av Fitch i London. Men huvudpunkten i deras analys var inte det stora budgetunderskottet. Det var macrobilden.
Arbetslösheten i Spanien är redan över 20 procent.
Ungdomsarbetslösheten brukar vara kanske det dubbla.
4,6 miljoner människor går arbetslösa.
Arbetslöshetsunderstöden uppgår till hälften av budgetunderskottet.
Den spanska regeringen fick igenom sitt åtstramningspaket med en enda rösts majoritet.
Bakgrunden till krisen är att den spanska räntan, tidigare knuten till pesetan, halverades när räntan knöts till euron.
Det utlöste en våldsam byggboom. När jag för några år sedan reste med bil längs den spanska sydkusten i riktning mot Gibraltar, kunde man se att hela kusten var en enda byggarbetsplats.
År 1997 byggdes i Spanien fler bostäder än i England, Tyskland och Italien tillsammans.
En stor del av tillväxten inom euroland bestod således av spanska spekulationsbyggen finansierade med lån.
Den spanska överhettade ekonomin ledde till löneökningar som i dag har underminerat den spanska konkurrenskraften.
Hur kan man tro annat än att euron var en orsak till krisen?
Över till lösningen. Ett land med för högt kostadsläge kan, om man har en egen valuta, snabbt uppnå en förbättring genom att låta växelkursen sjunka.
Men det går inte om man är med i EMU. Då måste man ha lägre kostnadsökningar än i Tyskland och detta under lång tid.
För att uppnå detta måste landet under lång tid bedriva en hård åtstramningspolitik, men det leder till ännu högre arbetslöshet och sämre statsfinanser.
Spanien sitter fast i skuldfällan.
Det finns ingen väg ut.
Det kommer inte att vara politiskt möjligt att under långa tid framåt bedriva en hård åtstramningspolitik med stigande arbetslöshet, när över 20 procent, över fyra miljoner människor, redan i dag är utan arbete.
Dett allrahelst som en ekonomi i ett depressionslikande tillstånd leder till än högre underskott i statsfinanserna.
Lägre konsumtion ger lägre momsinkomster för staten, bland annat.
Det är samma fel som Bildt, Wibble, Mona och Göran Persson gjorde i Sverige i början på 1990-talet.
De trodde att krisen berodde på de dåliga statsfinanserna. De förstod inte att de dåliga statsfinanserna var en följd av, inte en orsak till, krisen.
Göran Persson fick sitt rykte som landets räddare av den flytande kronan, i kombination med en föga uppmärksammad vändning uppåt i dollarkursen. Både 1982 och 1992 kom USA ut ur en djup recession och dollarn vände uppåt.
Politiker över hela Europa har, som Jan Björklund, investerat mycket av sitt begränsade förtroendekapital i projektet EMU. De låter hellre sina folk lida längre än nödvändigt i stället för att medge att de har haft fel, fruktansvärt fel, om möjligheten av att ha en gemensam valuta i så stort och olikt område som Euroland.
Det behöver inte betyda att tyskarna är ett folk överlägset folken i Grekland, Italien eller Spanien.
Länderna har olika förutsättnignar och traditioner.
EMU kommer att kollapsa i Spanien. När? Ja, säg det.
Timingen är det svåra inom ekonomin. Den som, av eller annan anledning, får timingen rätt, blir rik.
Men det viktiga att inse är inte när, utan att, fullskaleexperimentet EMU kommer att gå under.
Kommentarer