Varför betalade ECB 1.800 miljarder kronor för att rädda euron?

Förra veckan lade ECB ut 200 miljarder euro för att förhindra europeiska storbanker att inställa betalningarna. I nyhetsrapporteringarna brukar det sägas att ECB och amerikanska Fed tillför pengar till banksystemet. Men det man faktiskt praktiskt gör är att man lånar ut pengar till bankerna.

Det är nu ingenting ovanligt. Det är det man har centralbanker till. Bankerna har ju inte insättarnas pengar i sina kassavalv utan har lånat ut dem till företag, bostadsköpare, hedgefonder och varandra. Centralbanken förser marknaden med likvida medel genom sina sk repor för att få räntan på marknaden att ligga nära riksbankens diskonto.

Tittar man noga i bankernas balansräkningar kan man se att det är skillnad på å ena sidan ”inlåning” - insättarnas pengar – och å andra sidan ”upplåning” - pengar man lånat på marknaden bankerna emellan.

Banker kan komma i betalningssvårigheter om insättarna kommer och ställer sig i kö för att ta ut sina pengar – vilket är ovanligt och väl i Sverige senast drabbade HSB.

Banker kan också komma i betalningssvårigheter om de får bekymmer med sin ”upplåning”, dvs om andra banker, på goda eller dåliga grunder tror att banken har för mycket dåliga lån, inte vill rulla runt sina krediter.

Det var detta som gjorde den svenska finanskrisen i början på 90-talet akut.

Utländska banker misstrodde de svenska storbankerna med Handelsbanken och S-E-banken i spetsen. Mest misstrodde de Nordbanken och Götabanken.

- Enligt vår uppfattning stod det finansiella systemet i Sverige inför en kollaps den 24 september 1992. Det skrev Göran Lind och den nuvarande riksbankschefen Stefan Ingves i Ekonomisk Debatt nr 1/1998

Centralbanker har således till uppgift att låna ut pengar till bankerna när dessa har likviditesproblem. Centralbanken sägs ha uppgiften som ”Lender of last resort”.

Sedan kan bankerna också råka i soliditetsproblem, om det visar sig att deras kreditförluster är så stora att bankernas egna kapital är förbrukat. Då uppstår frågan om banken skall försättas i konkurs, likt Götabanken, eller om, och i så fall vem, som skall rädda banken (bail-out).

ECB lägger väl inte ut 1.800 miljarder kronor utan anledning. ECB måste således anse att situationen är allvarlig. Det har man tyckt länge. Jag fann på min egen site en artikl ur Financial Times för drygt ett år sedan, den 2 juni 2006, i vilken ECB varnade för att hedge-fonderna var en risk av samma storleksordning som en fågelvirus-epidemi. Man tillade att det inte finns några uppenbara åtgärder att vidta för att förhindra en sådan finansiell kris.

(Hedge funds have created a “major risk” to global financial stability for which there are no obvious remedies, the European Central Bank warned on Thursday in one of the bluntest official statements yet on the rapidly growing sector.)


När man betänker att en tänkbar, de flesta som kan frågan anser att den kommer och att frågan bara är när, fågelviurs-epidemi är nära släkt med Spanska sjukan får man en uppfattning om ECBs farhågor.

Enligt Wikipedia var Spanska sjukan en ovanligt svår och dödlig form av influensa som dödade mellan 25 och 50 miljoner människor (möjligen fler) över hela världen under åren 1918 och 1919, varav cirka 38 000 i Sverige.

Senast världens finansiella system var i fara anses vara när Long-Term Capital Management, en hedge-fond med en Nobelpristagare i ekonomi i ledningen bailades ut 1998. Wall Street Journal bekymrade sig då för att det var riskabelt att baila ut syndare på finansmarknaden med så mycket som 3,5 miljarder dollar.

Det ansågs då vara väldigt mycket pengar.

Men paniken var nära och faran var verklig.
Häromdagen berättade den insiktsfulle krönikören John Mauldin att han flugit tillsammans med en hög direktör i ett av de största försäkringsbolagen som hade varit med om att rädda LTCM.

- Vi stod vid randen av av en avgrund – världen förstår inte hur nära vi kom en härdsmälta för marknaderna, sade han.

("We came to the edge of the abyss in the financial markets this week,' he told me, "and then we looked over. The world does not understand how close we came to a total meltdown of the markets.")

Bekymet för centralbankerna är att det inte är så lätt att i den akuta situationen avgöra om en bank har likviditesproblem eller soliditetsproblem och om, i det senare fallet, banken bör försättas i konkurs, för att man skall upprätthålla disciplinen i systemet eller om en storbanks fall skulle försätta hela systemet inför oacceptabla risker.

Moral hazard kallas problemet med att banker och andra aktörer, om cetralbanker och regeringar är alltför tillmätesgående och räddar syndare i nöd, i framtiden kommer att uppträda än mer oansvarigt (om det är tänkbart i dagens läge) och försätta det finansiella systemet inför nya svårigheter längre fram.

Några länkar:

Stefan Ingves om den den 24 september 1992

http://www.internetional.se/9803ingv.htm

ECB varnar för Hedgefonder - ”som en fågelvirusepidem”

http://www.internetional.se/hedgefunds.htm#june2006

Hedge-fonder (mest på engelska)

http://www.internetional.se/hedgefunds.htm

När och hur spricker EMU?

http://www.nejtillemu.com/spricker.htm

Long Term Capital Management

http://www.internetional.se/hedgefunds.htm#ltcmeltdown

Rolf Englund, Den Stora bankkraschen, Timbro, 1983

http://www.internetional.se/re82bok.htm





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Röd Öppning - Red Opening

Niklas Ekdal, bunkergängets apologet

Swedbank: Svagare krona krävs för att nå inflationsmålet