Klas Eklund, 90-talskrisen och den fasta växelkursen
Min gamle vän och trätobroder Klas Eklund, numera både professor och Senior Economist hos SEB, har talat i radio. Det var i Plånboken, 90-talskrisen som skuldsatte svenskarna
Klas är både duktig och trevlig och har god hand med djur. Han är också duktig på att säga det han bör säga oberoende av hur det faktiskt är.
I radioinslaget lyckades han, och programmet i övrigt, undvika att nämna "den fasta växelkursen".
Jag vågar hävda att det faktiskt är så att den fasta växelkursen var en avgörande orsak till att uppgången och nedgången blev så kraftig.
Riksbanken kunde inte höja räntan för att kyla av efterfrågan. Det skulle öka ränteskillnaden till D-Marken, salig i åminnelse, och då skulle ändå flera i stället låna i utlandet. Det var ju ingen fara. Växelkursen var ju fast, menade man.
Och när utlandet tappade förtroendet för den fasta växelkursen tvingades Riksbanken höja räntan till 500 procent, för att försvara växelkursen några dagar till så att SEB och andra kunde lösa in sina utlandslån till den kurs som snart skulle ändras.
Och när utlandet tappade förtroendet för den fasta växelkursen tvingades Riksbanken höja räntan till 500 procent, för att försvara växelkursen några dagar till så att SEB och andra kunde lösa in sina utlandslån till den kurs som snart skulle ändras.
Det finns delade meningar om huruvida fria kapitalrörelser av det slag som skulle komma till stånd utan en valutareglering bör kombineras med fast växelkurs eller om fria kapitalrörelser förutsätter en flytande valuta, där även växelkursen sätts av marknaden.
Vid en fast växelkurs (fast i den meningen att den bara ändras när regeringen devalverar) skulle spekulanterna få hela vinsten vid en devalvering, medan Riksbanken skulle stå för kursrisken, något som från allmän utgångspunkt inte vore någon fördel.
Min sida om Kronkursförsvaret finns här
Kommentarer