Wolodarski och Carl Bildts oskuld till krisen 1992
- I början av 1990-talet hamnade regeringen Bildts ekonomiska politik i vanrykte,
trots att de borgerliga inte heller den gången låg bakom krisen,
skrev DN:s politiske chefredaktör Peter Wolodarski i en signerad artikel på DNs ledarsida 2009-09-06.
Han överträffar därmed sin föregångare Niklas Ekdal som i en artikel 2005 utropade
"Kom tillbaka, Carl Bildt, Bengt Westerberg och Bo Lundgren. Allt är förlåtet."
Wolodarski har naturligtvis rätt i att krisens orsaker - kombinationen av en avreglerad kreditmarknad och en reglerad valutamarknad med fast växelkurs - hade införts redan under av Ingvar Carlsson, Kjell-Olof Feldt och Allan Larsson.
(Låt mig inom parentes tillfoga att det mesta av den återstående mystiken kring den ekonomiska katastrofen i början av 1990-talet nog kommer att klarna när Allan Larsson kommer med sin memoarbok, vilken han klokt nog har väntat med att skriva.)
Dessa reformer var dock påhejade av de borgerliga.
Givetvis hade regeringen med Bildt i spetsen kunnat ge upp det som det visade sig utsiktslösa kronkursförsvart långt tidigare och i alla fall när England och Finland hade givit upp.
Men Carl Bildt fortsatte envist att försvara den fasta växelkursen.
Han har själv förklarat varför i sitt veckobrev v1/2002:
"Jag var statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det hade delvis att göra med de tidigare decenniernas erfarenhet av devalveringspolitik, men var delvis en konsekvens av att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag. Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen av ekonomisk politik och Europapolitik."
Hur kommer det sig att Wolodarski, och många andra för den delen, är så ovilliga att låta den som då var statsminister ta sitt ansvar? Kanske han ingick i kronkursförsvararnas doa-doa-kör? Men det har jag inget minne av.
En metod för att försvara växelkursen som Bildt med brett stöd försökte sig på var att i den dåvarande lågkonjunkturen lägga fram åtstramningspaket (inte stimulanspaket, således). Däri hade han stöd av den nuvarande oppositionsledaren Mona Sahlin.
Därefter förlorade Bildt valet och besparingspaketen genomfördes i fortsättningen av den nye finans- och sedermera statsministern Göran Persson.
För detta har han blivit hjälte bland kronkursförsvararna, även inom de borgerliga lägret.
"Min väg, mina val"
- Vi får läsa om varje detalj i 1990-talets budgetsanering - som verkligen var ett hjältedåd - men vi får ingen djupare förståelse av varför den blev nödvändig, skrev Niklas Ekal, DNs ledarsida signerat 2007-10-28
Men sanningen är ju, som den lojale fp-riksdagsmannen och EMU-förespråkanen Carl B Hamilton sade i en intervju i DN redan 12/5 1998:
- Kraften i den ekonomiska nedgången och de offentliga finansernas sårbarhet underskattades. Kronan skulle ha släppts tidigare efter andra krispaketet 1992 och räntorna sänkts snabbare.
När skall detta bli allmänt erkänt, tillika på DNs ledarsida?
Att PJ på SvD skulle erkänna det är otänkbart. Det har han ju inget att vinna på personligen.
Och när skall det bli erkänt att Göran Perssons hjältedåd - den sk Budgetsaneringen - i själva verket förlängde och fördjupade krisen?
Kanske den insikten borde finnas just nu när G20 med Anders Borg alla svär på att fortsätta de stimulanspaket av väldig omfattning som räddat världen undan en ekonomisk härdsmälta.
trots att de borgerliga inte heller den gången låg bakom krisen,
skrev DN:s politiske chefredaktör Peter Wolodarski i en signerad artikel på DNs ledarsida 2009-09-06.
Han överträffar därmed sin föregångare Niklas Ekdal som i en artikel 2005 utropade
"Kom tillbaka, Carl Bildt, Bengt Westerberg och Bo Lundgren. Allt är förlåtet."
Wolodarski har naturligtvis rätt i att krisens orsaker - kombinationen av en avreglerad kreditmarknad och en reglerad valutamarknad med fast växelkurs - hade införts redan under av Ingvar Carlsson, Kjell-Olof Feldt och Allan Larsson.
(Låt mig inom parentes tillfoga att det mesta av den återstående mystiken kring den ekonomiska katastrofen i början av 1990-talet nog kommer att klarna när Allan Larsson kommer med sin memoarbok, vilken han klokt nog har väntat med att skriva.)
Dessa reformer var dock påhejade av de borgerliga.
Givetvis hade regeringen med Bildt i spetsen kunnat ge upp det som det visade sig utsiktslösa kronkursförsvart långt tidigare och i alla fall när England och Finland hade givit upp.
Men Carl Bildt fortsatte envist att försvara den fasta växelkursen.
Han har själv förklarat varför i sitt veckobrev v1/2002:
"Jag var statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det hade delvis att göra med de tidigare decenniernas erfarenhet av devalveringspolitik, men var delvis en konsekvens av att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag. Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen av ekonomisk politik och Europapolitik."
Hur kommer det sig att Wolodarski, och många andra för den delen, är så ovilliga att låta den som då var statsminister ta sitt ansvar? Kanske han ingick i kronkursförsvararnas doa-doa-kör? Men det har jag inget minne av.
En metod för att försvara växelkursen som Bildt med brett stöd försökte sig på var att i den dåvarande lågkonjunkturen lägga fram åtstramningspaket (inte stimulanspaket, således). Däri hade han stöd av den nuvarande oppositionsledaren Mona Sahlin.
Därefter förlorade Bildt valet och besparingspaketen genomfördes i fortsättningen av den nye finans- och sedermera statsministern Göran Persson.
För detta har han blivit hjälte bland kronkursförsvararna, även inom de borgerliga lägret.
"Min väg, mina val"
- Vi får läsa om varje detalj i 1990-talets budgetsanering - som verkligen var ett hjältedåd - men vi får ingen djupare förståelse av varför den blev nödvändig, skrev Niklas Ekal, DNs ledarsida signerat 2007-10-28
Men sanningen är ju, som den lojale fp-riksdagsmannen och EMU-förespråkanen Carl B Hamilton sade i en intervju i DN redan 12/5 1998:
- Kraften i den ekonomiska nedgången och de offentliga finansernas sårbarhet underskattades. Kronan skulle ha släppts tidigare efter andra krispaketet 1992 och räntorna sänkts snabbare.
När skall detta bli allmänt erkänt, tillika på DNs ledarsida?
Att PJ på SvD skulle erkänna det är otänkbart. Det har han ju inget att vinna på personligen.
Och när skall det bli erkänt att Göran Perssons hjältedåd - den sk Budgetsaneringen - i själva verket förlängde och fördjupade krisen?
Kanske den insikten borde finnas just nu när G20 med Anders Borg alla svär på att fortsätta de stimulanspaket av väldig omfattning som räddat världen undan en ekonomisk härdsmälta.
Kommentarer