Löntagarfonderna

Från SAF:s sida möttes förslaget med betydande skepsis och bland yngre funktionärer med direkta motangrepp. Detta resulterade dock först år 1978 i ett mer organiserat motstånd genom publicerandet av pamfletten "Fritt näringsliv eller fondsocialism" författad av SAF-tjänstemannen Danne Nordling. 

https://sv.wikipedia.org/wiki/4_oktober-demonstrationerna

Efter långa och hårda interna duster och genom avgörande insatser av personer som Curt Nicolin, Sture Eskilsson, Olof Ljunggren, Ulf Laurin och (inte minst) Janerik Larsson så kom näringslivet fram till att avbryta allt förhandlande om löntagarfonder. Näringslivet sa nej. Punkt och slut. 

Wudar Andersson SvD 2011-06-12

 I efterhand kan striden om löntagarfonderna te sig som ett tydligt upplinjerat slagfält - på ena sidan arbetarrörelsen, på den andra näringslivet och de borgerliga partierna. Så enkel var verkligheten inte på den tiden det begav sig.

- Inom såväl näringslivet som de borgerliga partierna var meningarna delade om den rätta taktiken och strategin. Många var oroliga för den konfrontationsstämning som en ovillkorligt nej till löntagarfonder skulle skapa. I stället sökte man efter någon typ av kompromiss som skulle kunna blidka arbetarrörelsen.

- Bland dem som från första början hävdade ett otvetydigt nej till varje form av löntagarfonder var Rolf Englund. På det sätt som är kännetecknande för hans personlighet valde han tydligast möjliga ställningstagande även när det var obekvämt i förhållande till det allmänna debattklimatet och tunga aktörer.
Sture Eskilsson

https://internetional.se/fondmny.htm