Carl Bildt försöker få ära för det misslyckade kronkursförsvaret
I internationella media finns nu mer eller mindre beundrande beskrivningar av den svenska modellen.
Carl Bildt noterade häromdagen på sin wordpress-blog att hanteringen av finanskrisen omfattades av denna beundran.
- För oss som var mitt uppe i turbulensen då såg allt inte så enkelt ut - men att det nu internationellt ses som en stor framgång finns ju anledning att notera, noterade Carl Bildt förtjust.
Men, Carl Bildt var ju inte den som löste krisen, utan han var den som framkallade krisen.
Det är stor skillnad.
Då, som nu, var dollarkursen svag och det var när dollarn sjunkit från 9:40 till 5:30
som Carl Bildt m fl till varje pris ville försvara kronkursen.
Det var kronkursen som skulle försvaras, inte kronan.
Kronan skulle tvärtom uppges och ersättas med euron, det var Bildts strategi, vilka offer det än skulle medföra för folket.
I sitt veckobrev v1/2002 skrev Carl Bildt:
Jag var statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det hade delvis att göra med de tidigare decenniernas erfarenhet av devalveringspolitik, men var delvis en konsekvens av att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag.
Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen av ekonomisk politik och Europapolitik.
När vi under 1993 och 1994 förde förhandlingarna om medlemskap i EU var jag fast besluten att inte be om några undantagsklausuler. Vi skulle bli medlem helt och fullt, också när det gällde förverkligandet av de långtgående ambitioner som lagts fast i Maastricht-avtalet
Läs mer här
Stefan Ingves, nu Riksbankschef, har berättat:
Enligt vår uppfattning stod det finansiella systemet i Sverige inför en kollaps den 24 september 1992.
Utländska långivare hade tappat förtroendet för det svenska banksystemet.
Bedömningen var att utan ett omfattande statligt ingripande hade vi stått inför en finansiell härdsmälta av aldrig tidigare skådat slag. Utan åtgärder kunde även i slutändan statens upplåning komma att påverkas.
Nationens hela finansiella funktionsförmåga stod på spel.
- Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att av banksystemets totala utlåning på ca 1.000 mdr kr var ca 400 mdr kr utlåning i utländsk valuta.
Finansieringen för denna utlåning kom helt från den internationella interbankmarknaden, d v s från utländska banker. Det tål att påpekas att denna upplåning i utländsk valuta helt styrdes av Riksbankens uttalade politik att den privata sektorn skulle finansiera underskottet i bytesbalansen.
Gota Banks balansräkning speglar i stort sett hur situationen såg ut hos övriga svenska banker.
Källa: Gabriel Urwitz i Ekonomisk Debatt nr 1/1998
Vi har en väldigt dålig ansvarskultur i svensk politik. Det mest flagranta exemplet är kronfallet i november 1992. Och så kallade man detta ett misslyckande och alla satt kvar. Det menar jag var ett stort moraliskt haveri
Barbro Hedvall i Filosofiska Rummet, 29/10 2006
I ett land där man kräver ut politiskt ansvar hade Carl Bildt varit förbrukad efter sitt misslyckande - ett misslyckande skall kallas ett misslyckande.
Men kronkursförsvart var inte bara misslyckat, det var feltänkt.
Carl Bildt noterade häromdagen på sin wordpress-blog att hanteringen av finanskrisen omfattades av denna beundran.
- För oss som var mitt uppe i turbulensen då såg allt inte så enkelt ut - men att det nu internationellt ses som en stor framgång finns ju anledning att notera, noterade Carl Bildt förtjust.
Men, Carl Bildt var ju inte den som löste krisen, utan han var den som framkallade krisen.
Det är stor skillnad.
Då, som nu, var dollarkursen svag och det var när dollarn sjunkit från 9:40 till 5:30
som Carl Bildt m fl till varje pris ville försvara kronkursen.
Det var kronkursen som skulle försvaras, inte kronan.
Kronan skulle tvärtom uppges och ersättas med euron, det var Bildts strategi, vilka offer det än skulle medföra för folket.
I sitt veckobrev v1/2002 skrev Carl Bildt:
Jag var statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det hade delvis att göra med de tidigare decenniernas erfarenhet av devalveringspolitik, men var delvis en konsekvens av att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag.
Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen av ekonomisk politik och Europapolitik.
När vi under 1993 och 1994 förde förhandlingarna om medlemskap i EU var jag fast besluten att inte be om några undantagsklausuler. Vi skulle bli medlem helt och fullt, också när det gällde förverkligandet av de långtgående ambitioner som lagts fast i Maastricht-avtalet
Läs mer här
Stefan Ingves, nu Riksbankschef, har berättat:
Enligt vår uppfattning stod det finansiella systemet i Sverige inför en kollaps den 24 september 1992.
Utländska långivare hade tappat förtroendet för det svenska banksystemet.
Bedömningen var att utan ett omfattande statligt ingripande hade vi stått inför en finansiell härdsmälta av aldrig tidigare skådat slag. Utan åtgärder kunde även i slutändan statens upplåning komma att påverkas.
Nationens hela finansiella funktionsförmåga stod på spel.
- Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att av banksystemets totala utlåning på ca 1.000 mdr kr var ca 400 mdr kr utlåning i utländsk valuta.
Finansieringen för denna utlåning kom helt från den internationella interbankmarknaden, d v s från utländska banker. Det tål att påpekas att denna upplåning i utländsk valuta helt styrdes av Riksbankens uttalade politik att den privata sektorn skulle finansiera underskottet i bytesbalansen.
Gota Banks balansräkning speglar i stort sett hur situationen såg ut hos övriga svenska banker.
Källa: Gabriel Urwitz i Ekonomisk Debatt nr 1/1998
Vi har en väldigt dålig ansvarskultur i svensk politik. Det mest flagranta exemplet är kronfallet i november 1992. Och så kallade man detta ett misslyckande och alla satt kvar. Det menar jag var ett stort moraliskt haveri
Barbro Hedvall i Filosofiska Rummet, 29/10 2006
I ett land där man kräver ut politiskt ansvar hade Carl Bildt varit förbrukad efter sitt misslyckande - ett misslyckande skall kallas ett misslyckande.
Men kronkursförsvart var inte bara misslyckat, det var feltänkt.
Kommentarer