Leta i den här bloggen

2009-11-19

Vem skall man tro på om Lehman Brothers?

- As a result of Lehman’s bankruptcy, millions of people have needlessly lost their jobs, hundreds of thousands of homes have been needlessly repossessed and trillions of dollars, pounds and euros have been needlessly added to the debt burdens of governments around the world.
I repeat that word needlessly because most of these losses would not have happened if Lehman had been supported or wound down in an orderly way.

Det skrev en av dem som betraktar som Guru - Anatole Kaletsky - i The Times.

En annan som jag betraktar som Guru - Niall Ferguson - skrev så här i Financial Times:

- The critical point is that, like Bear Stearns, Lehman was just an extreme case of a general phenomenon. A relatively small number of very large financial institutions had become dangerously leveraged and were on a fast track to insolvency as their property investments imploded. Reliant on misleading risk-management models, and counting on the vastly over-extended insurer AIG to pay out if their counterparties defaulted, they were like lemmings in a line, going over the cliff one by one – or rather being pushed off by short-sellers.

Man får väl tänka själv. Det är en av de roliga sakerna med att vara ekonom.

Lehman är kanske ett bra exempel på den större frågeställningen om Too Big To Fail.

Vi kan ju inte ha det så att några bankdirektörer - giriga eller inte - med hjälp av inkompetenta och handlingsförlamade bankinspektioner och centralbanker, kan försätta hela världen i en katastrofsituation.

Vi var nära Armageddon.

Kul för oss som länge förutspått Den Kommande Katastrofen.

Men ändå. Det är oacceptabelt.

- Central banks should not rescue fools, skrev Martin Wolf, Financial Times, August 29 2007.

Ändå gjorde alla det. Och USA förstatligade General Motors...

Nästa gång måste vi se till att banker och andra kan gå i konkurs.

Annars blir det för mycket Moral Hazard.

Det är en viktig lärdom av Finanskrisen.




Inga kommentarer: