Sieps förlorade heder
Svenska institutet för europapolitiska studier, Sieps, beskriver sin uppgift på följande sätt:
"Sieps uppdrag är att på ett självständigt och allsidigt sätt belysa aktuella europapolitiska frågor. I detta syfte gör Sieps sina analyser, underlag och seminarier tillgängliga för regeringen och övriga aktörer i den politiska beslutsprocessen i Sverige och i EU.
Sieps strävar efter att fungera som en länk mellan den akademiska världen och beslutsfattare på olika nivåer. "
Sieps har nyligen publicerat en skrift av professor Lars Calmfors, bl a chef för Finansplitiska Rådet. Om hans rapport skriver Sieps:
"Från ett svenskt nyttoperspektiv finns det idag mer som talar för en anslutning till EMU jämfört med för tio år sedan. De stabiliseringspolitiska riskerna med en övergång till euron är mindre och de positiva handelseffekterna måste bedömas som större.
Stödet hos svenska folket för en anslutning har ökat."
Det kan läsas här
Som övertygad EMU-motståndare blir man onekligen väldigt besviken på Calmfors och tänker att det är väl det pris han får betala för att vara chef för Finanspolitiska Rådet.
Men när man läser vad Calmfors faktiskt skrivit framstår det emellertid som fullständigt klart att Sieps samanfattning är grovt vilseledande.
Calmfors skriver bl a följande:
Riskerna för asymmetriska störningar har inte försvunnit. Tvärtom har utvecklingen inom euroområdet tydligt visat på dessa risker. Framför allt Grekland, Irland och Spanien har under senare år haft kraftiga överhettningar som inte har dämpats tillräckligt av den gemensamma penningpolitiken.
Dessa överhettningar har bidragit till att de pågående konjunkturnedgångarna i dessa länder har blivit särskilt djupa.
Calmfors skriver också:
Kronkursen mot euron har under det senaste året följt ett tidigare mönster, nämligen att det sker en försvagning i globala nedgångar. Detsamma inträffade – fast i mindre omfattning – vid Asienkrisen i slutet av 1990-talet och när IT-bubblan sprack i början av 2000-talet.
Dessa kronförsvagningar har systematiskt varit till hjälp för Sverige.
och att
Liksom tidigare, använder enligt min uppfattning många EMU-förespråkare delvis fel argument i debatten. Det kommer aldrig att bli möjligt att göra någon entydig nyttokalkyl som visar att Sverige gör en nettovinst på att gå med.
Läs Calmfors rapport här
"Sieps uppdrag är att på ett självständigt och allsidigt sätt belysa aktuella europapolitiska frågor. I detta syfte gör Sieps sina analyser, underlag och seminarier tillgängliga för regeringen och övriga aktörer i den politiska beslutsprocessen i Sverige och i EU.
Sieps strävar efter att fungera som en länk mellan den akademiska världen och beslutsfattare på olika nivåer. "
Sieps har nyligen publicerat en skrift av professor Lars Calmfors, bl a chef för Finansplitiska Rådet. Om hans rapport skriver Sieps:
"Från ett svenskt nyttoperspektiv finns det idag mer som talar för en anslutning till EMU jämfört med för tio år sedan. De stabiliseringspolitiska riskerna med en övergång till euron är mindre och de positiva handelseffekterna måste bedömas som större.
Stödet hos svenska folket för en anslutning har ökat."
Det kan läsas här
Som övertygad EMU-motståndare blir man onekligen väldigt besviken på Calmfors och tänker att det är väl det pris han får betala för att vara chef för Finanspolitiska Rådet.
Men när man läser vad Calmfors faktiskt skrivit framstår det emellertid som fullständigt klart att Sieps samanfattning är grovt vilseledande.
Calmfors skriver bl a följande:
Riskerna för asymmetriska störningar har inte försvunnit. Tvärtom har utvecklingen inom euroområdet tydligt visat på dessa risker. Framför allt Grekland, Irland och Spanien har under senare år haft kraftiga överhettningar som inte har dämpats tillräckligt av den gemensamma penningpolitiken.
Dessa överhettningar har bidragit till att de pågående konjunkturnedgångarna i dessa länder har blivit särskilt djupa.
Calmfors skriver också:
Kronkursen mot euron har under det senaste året följt ett tidigare mönster, nämligen att det sker en försvagning i globala nedgångar. Detsamma inträffade – fast i mindre omfattning – vid Asienkrisen i slutet av 1990-talet och när IT-bubblan sprack i början av 2000-talet.
Dessa kronförsvagningar har systematiskt varit till hjälp för Sverige.
och att
Liksom tidigare, använder enligt min uppfattning många EMU-förespråkare delvis fel argument i debatten. Det kommer aldrig att bli möjligt att göra någon entydig nyttokalkyl som visar att Sverige gör en nettovinst på att gå med.
Läs Calmfors rapport här
Kommentarer