Annika Ström Melin, president Van Rompuy och EMU
I Financial Times förklarade EU:s president Herman Van Rompuy att euroområdet var ”på gränsen till ett sammanbrott” i våras, hade Annika Ström Melin noterat på DN:s ledarsida 16/6.
- I motsats till många andra hävdar han också att eurons kris delvis beror på valutasamarbetets konstruktion.
”Euron blev en stark valuta i ett område med små ränteskillnader. Det blev ett slags sömnpiller.
Vi var inte medvetna om de underliggande problemen.”
- Det är ett anmärkningsvärt uttalande, ansåg Annika Ström Melin helt befogat.
Men därefter kommer ytterligare en kommentar av henne som gör mig besviken, men tyvärr inte förvånad.
- En rimligare förklaring till krisen är de enskilda medlemsländernas bristande budgetkontroll, skrev Annika Ström Melin, som jag flera gånger förklarat vara en av vårt lands mest kunniga journalister om EU och EMU.
Men om EU:s president Herman Van Rompuy kan hävda att eurons kris delvis beror på valutasamarbetets konstruktion borde detta vara möjligt även för Annika Ström Melin.
Men icke. Hon följer i stället ledareavdelningens partilinje (fp) om att det alls inte är något fel på EMU:s konstruktion och allt beror på att grekerna har fifflat med statistiken.
Men varför är det då eurokris även för andra länder som Spanien, Portugal och Irland?
Detta förefaller vara Ja-sägarnas strategi, att förneka verkligheten.
Svenskt Näringslivs chefsekonom Stefan Fölster, en utpräglad Ja-sägare, skrev i Magasinet Neo häromdagen några rader som kan bli herostratiskt ryktbara:
- Det finns egentligen inte någon Eurokris, hävdade han tappert, men lite fånigt.
Vare sig Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet har heller på ledarplats kommenterat SCB-rapporten som visade att aldrig tidigare har så många varit emot ett svenskt medlemskap i valutaunionen.
Om det hade varit folkomröstning om euron i maj i år skulle 28 procent röstat ja och
cirka 60 procent skulle röstat nej.
Inget politiskt parti har längre en majoritet av sympatisörer som är för euron.
I Folkpartiet är 48,5 procent mot och 40,1 procent för euron.
I Moderaterna är 47,9 mot och 39,9 för.
Som gammal moderat är det en glädje att inte längre vara partifiende.
Om EMU är det jag och Margit Gennser och andra inom Medborgare mot EMU, inte Reinfeldt och Bildt, som har marjoriteten av partiets väljare med oss.
Det är ju roligt.
Synd bara att man måste flytta ner Annika Ström Melin några snäpp på listan, där hon länge har legat högt.
- I motsats till många andra hävdar han också att eurons kris delvis beror på valutasamarbetets konstruktion.
”Euron blev en stark valuta i ett område med små ränteskillnader. Det blev ett slags sömnpiller.
Vi var inte medvetna om de underliggande problemen.”
- Det är ett anmärkningsvärt uttalande, ansåg Annika Ström Melin helt befogat.
Men därefter kommer ytterligare en kommentar av henne som gör mig besviken, men tyvärr inte förvånad.
- En rimligare förklaring till krisen är de enskilda medlemsländernas bristande budgetkontroll, skrev Annika Ström Melin, som jag flera gånger förklarat vara en av vårt lands mest kunniga journalister om EU och EMU.
Men om EU:s president Herman Van Rompuy kan hävda att eurons kris delvis beror på valutasamarbetets konstruktion borde detta vara möjligt även för Annika Ström Melin.
Men icke. Hon följer i stället ledareavdelningens partilinje (fp) om att det alls inte är något fel på EMU:s konstruktion och allt beror på att grekerna har fifflat med statistiken.
Men varför är det då eurokris även för andra länder som Spanien, Portugal och Irland?
Detta förefaller vara Ja-sägarnas strategi, att förneka verkligheten.
Svenskt Näringslivs chefsekonom Stefan Fölster, en utpräglad Ja-sägare, skrev i Magasinet Neo häromdagen några rader som kan bli herostratiskt ryktbara:
- Det finns egentligen inte någon Eurokris, hävdade han tappert, men lite fånigt.
Vare sig Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet har heller på ledarplats kommenterat SCB-rapporten som visade att aldrig tidigare har så många varit emot ett svenskt medlemskap i valutaunionen.
Om det hade varit folkomröstning om euron i maj i år skulle 28 procent röstat ja och
cirka 60 procent skulle röstat nej.
Inget politiskt parti har längre en majoritet av sympatisörer som är för euron.
I Folkpartiet är 48,5 procent mot och 40,1 procent för euron.
I Moderaterna är 47,9 mot och 39,9 för.
Som gammal moderat är det en glädje att inte längre vara partifiende.
Om EMU är det jag och Margit Gennser och andra inom Medborgare mot EMU, inte Reinfeldt och Bildt, som har marjoriteten av partiets väljare med oss.
Det är ju roligt.
Synd bara att man måste flytta ner Annika Ström Melin några snäpp på listan, där hon länge har legat högt.
Kommentarer